Good bye 2013...

What a year we have behind us. We moved back to Germany. Were homeless for the first time. Had our little super cute baby girl Olivia. I went back to work.

Until April, we were of course in the US. Super stressful time, not knowing where to live and then the whole move back to Germany. The last weeks were spent in style; going to all our favourite restaurants and trying to spend time with friends. We also went to Maui, HI for one week.

In June, we moved to Rondorf. A small village 15 minutes outside Cologne. I could never picture myself living in such a rural place before, now I think it is too busy:)  Of course, Olivia was born in June, two weeks early. The circus of having two kids started....

In October, I went back to work. I haven´t quite landed yet but I´m getting there. Two years away, it is hard to get back into the routine again. Luckily, I love work.

December...it now feels real that we are back in Germany. I have settled a little bit more, but I miss US a lot still and not sure if I ever will like Germany enough to stay here again. So many things bugging me. We have kind of accepted we are back though, and luckily we both have jobs we like, and are unwilling to give them up and settle for less so we will hang around for a while.


We finally have figured out how to handle two children and somewhat have a life too. The girls are so much fun and I cannot wait to see how they will grow in 2014. Things will definitely be better in 2014 and I think we will have soooo much to look forward to.

So, here I am in my PJ, drinking coke to keep me awake for a few hours (I haven´t made it to midnight for years), perhaps I will even manage to watch half a movie! My xmas present to the family;  a TV in the bedroom.

Happy new year!

Juligt och glöggparty igen

Igår hade grannarna glöggparty - på tyskt manér. Ute på gatan, med ståbord, öppen eld, massa glögg och kakor. Hur mysigt som helst. Alla hus på vår sida av gatan var bjudna (inbjudan tejpas på ytterdörren) och det var jättetrevligt. Vi var nog ute i kylan sisådär 3 timmar!

Idag var det dags igen att fixa allt som hamnat på efterkälken  - steka köttbullar i ugnen, baka sista ronden av kakor, slå in de sista julklapparna och STÄDA. Attans vad det blir stökigt snabbt!

Men nu är det dags, med ett glas julmust och smågodis styr jag nu kossan mot soffan.  God jul!

Sista jobbardagen....

var idag! Och vilken kort dag det blev! Jag var otroligt sen till jobbet, och när jag väl satt i bilen så var det 10km bilkö...tog typ en evighet att komma fram, jag tror jag rullade över Autobahn hela vägen dit. Hade ett möte och sen sa jag tack och hej och åkte hem kl. 11! Kommer dock att jobba lite då och då hemifrån eftersom jag har två rätt så tidskritiska projekt, ett involverar USA och det andra Indien. USA gör lite som de vill och man måste hålla koll på dem, Indien gör enbart det man vill men man måste hålla kontakten och jag måste bli bättre på att förstå deras accent. Väldigt jobbigt det där, att samarbeta med några man inte förstår. Alls. Överhuvudtaget. Känns lite som dolda kameran ibland.

Hur som helst, idag bar det av ner på stan för årets sista julshopping. Har ju hittills fixat allt på nätet men en liten sväng behövdes alltså. Vi kör med alla traditioner på julen; julbak, julklappar, mycket mat, stockings, glögg, glöggpartyn, julgran, aladin, julkalender, kalkon på juldagen och skinka på julafton. Full on med alla traditioner alltså! Listan kan göras lång och julen är sååååå mysig. Och inte det minsta stressig. Shoppingen sker på nätet. Det enda vi gör på stan är att gå på julmarknaderna  och dricka gluehwein. Kalkonen är beställd. Likaså skinkan. Har nästan bakat ihjäl mig med kakor och bullar men oj så kul det har varit. Förutom pepparkakshuset som inte ville sitta ihop och pepparkakorna som blev så där. Typiskt, det där. Det viktigaste blev liksom bara pannkaka.

Imorgon har Gavin sista dagen och sen fylls helgen av julfester hos vänner och glöggpartyn hos grannar. Julafton sker i svensk anda, juldagen i brittisk, bara vi fyra. På annandagen kommer svärmor, svägerska etc. och de stannar tills den 31 december.

Nä, nu ska Bose slås på och jag ska ta och lyssna på lite julmusik igen!

Glöggträff med grannar

I söndags lyckades vi äntligen bjuda över grannarna. Istället för en BBQ blev det glögg. Och oj vad trevligt det var!

Vi har ju ett väldigt öppet koncept med trädgården här, det är inget staket varken till höger eller till vänster utan det är helt öppet. Vi är alltså 6 hus som delar på en enda lång trädgård. Det står i och för sig lite buskar och så men man kan knalla in till grannens tomt eller göra som Emily, springa runt hejdvilt. Alla 5 grannarna är mycket trevliga, tänk, helt otroligt att här i Tyskland där folk kan vara lite sura och griniga så där så har vi lyckats få jättetrevliga grannar!  Och nu, 6 månader efter att vi flyttat in, lyckades vi alltså bjuda hem dem. På svensk glögg. Och annat svenskt gott! Vad poppis vi blev.  Mögelost på pepparkakor. Nötter och russin i glöggen. Hembakat med saffran. Adidas chockladask och ischocklad. Nog slog jag ett slag för Sverige allt.

Köpte en Bose soundlink förra veckan - helt suveräna att streama via bluetooth från iphonen -som spelade julmusik i bakgrunden. 8 timmar av julmusik, det ni! Bose var en tidig julklapp från maken till oss båda (en tidig eftersom jag behövde den till julmusiken). Min till oss båda kommer efter jul. En TV till sovrummet!

Favourite Month

The month of December is definitely a favourite. I may not like the weather so much but it is acceptable since the whole month is full of Christmas! Christmas decorations, glögg/Glühwein get-togethers, advent calendars, baking, sweets, candles...All this make up for the cold outside.

We've been pretty busy too. Of course, it took me two days to put the Christmas decorations up. Big decisions had to be made; where does what go. After a few re-arrangements, everything now has its place. Baking, after a complete disaster with my ginger biscuits (pepparkakor) and putting the damn ginger house together, I picked anew direction; saffran butter cake, cookies..soft ginger cake. All very tasty.

Mum paid us a visit and brought nearly two kilos of Swedish sweets (lösgodis) and ice chocolate. Nearly all gone by now. I also found a new website and company who delivers Swedish products. I blew € 150 pretty fast, order Christmas ham and other goodies.

Emily turned two last week. We survived her first and last birthday party at home.No disasters but hectic. Nice, big chocolate cake. Emily dissed her dad for the first time, in favor of her nanny. 99% of the pics taken are of Emily with A. Not with mum or dad.

It is going to be a heavy December. Heavy in the meaning of gaining weight. I have such a sweet tooth at the moment, I have no idea how to get rid of it. I seem to be chewing on something constantly. The whole house is full of chocolates.

Little Olivia is now on solids. Wow, so this is what it's like when babies like food. Never thought such a little person could eat so much! Emily is so picky, she seems to survive on air and then this little one comes and has a huge appetite. So nice! I thought the sleeping pattern of waking up every 3 ours would sort itself out now but obviously it is not the case. I still find myself being in the bubble of always being tired. Hopefully it will pop soon!

                                                            Christmas tree is a MUST!

                                     If she continues to eat this much she´ll catch up big sister

                                                           LOVE the Christmas markets!

Ruggigt värre

Ruggigt värre kan jag bara säga. Kallt som attan har det hunnit bli. Till och med en minusgrad imorse.

• Vi har haft magsjuka. IGEN. I hela 4 dagar.VA! Helt otroligt. Jag är SÅ NÄRA att flytta till England eller Sverige nu. Behöver mamma eller svärmor närmare. Vi är helt slut. Tro mig, när jag börjar babbla om flytt norrut så är det illa!
• Helt plötsligt har det blivit kallt. Det ska snöa nästa vecka. Jag har ingen borste till bilen. Eller isskrapa. Eller täckbyxor till Emily. Dåligt förberedd måste jag erkänna.
• När är det för tidigt att börja julpynta? Det kliar i fingrarna. MORE IS MORE!! Alltid!!!
• Min tyska har blivit sämre. 2 år borta från jobbet gjorde under för svenskan men tyskan har lidit. Själen har blivit svensk. Det är numera helt ok att gå hem från jobbet kl. 17. Något jag aldrig skulle ha gjort tidigare.

Så här trisst ser det ut i trädgården just nu.  Har inte ens hunnit sätta tulpanlökarna.

Nu är det bara hoppas på en bra start på nya veckan imorgon. Det enda som är bra med kylan är att det slutat att regna. Tro mig, det regnar mer i Köln än i Indien när de har regntid!

Karneval & St. Martins

Igår var det den 11 november - startskottet för karnevalen! Köln är karnevalens mecka, här firas det som ingen annanstans. Gatukarnevalen sätter dock inte igång förrän i februari. Fram tills dess kör man med sk. Sitzungen, dvs. man kan köpa biljetter till dessa evenemang. Man sitter i stora salar med långa bord, utklädda. Det finns damsitzungen, herrsitzungen, för barn och sen gemensamma (inga barn dock). Gemensammt för dessa är att det är ett program med olika karnevalsband, massa stand up comedians och olika dansgrupper. Jag jobbade under många år och serverade på ett ställe som anordnade karnevalsevenemangen. Här dricks det mycket, framför allt kölsch, Kölns egna öl och stämningen är alltid på topp. Det finns olika karnevalsföreningar och de brukar ordna sina egna evenemang varje helg fram tills gatukarnevalen sätter igång. Det finns även snappssöndagar, sk. Frühschuppen, där karnevalsföreningens medlemmar träffas tidigt på söndagen för att dricka snapps och massor i öl. Betalar gör då en som valts till prins för det året.

Men igår var det den 11, och precis kl. tio över elva så samlas man på torget i gamla stan och startskottet går. Alla utklädda naturligtvis!

Igår var det även St. Martins här. Innan vi hade barn så var det nog ingenting som vi bryddes om men nu var det ju ett litet St. Martinståg på Emilys dagis. Själva St. Martin var en helig, han begravdes den 11 november år 397 och man firar denna dag till hans minne. Här äter man både Martinsgås i november och alla dagis och skolor firar denna dag. På E. dagis så samlades vi runt den öppna elden ute på gården, de sjöngs några St. Martins-sånger och sen gick man ett varv runt dagiset i mörkret med ljuslyktorna som barnen gjort själva. Naturligtvis fanns det glögg och massa att äta:) Kom ihåg, tyskar ÄLSKAR att äta och dricka, kanske ännu mer än amerikanerna. Det kom även en utklädd St. Martin på en häst och sen fick alla barn en Weckmann som belöning

Innan tåget var jag nära ett litet sammanbrott. Man måste nämligen själv köpa en liten plaststav som säljs här på affärerna som lyktan ska hänga på. En timme innan tåget upptäckte jag att man var tvungen att köpa batterier separat. Jag såg framför mig hur Emily skulle vara enda barnet med en lykta som inte lyser...Vilken usel mamma! Hittade dock två batterier men det tog bara 5 minuter innan Emily hade hoppat på staven i en vattenpöl så den fungerade ändå inte.

Trick or Treat or....

whatever the Germans sing. We actually had four groups ringing our door bell on Halloween - three more than last year in CA!! They sing something in Germany, and take one sweet each. Super sweet and shy!! We were the only ones in this neighbourhood who decorated and had pumkins out so I guess the rumour spread....

We went to a Halloween party at the American Internations Women´s Club of Cologne. A nice little gathering and Emily dressed up as a cow girl.

The German St. Martin is just around the corner and I guess we can keep the rest of the sweet till then.

Barnläkare och annat tjafs

Imorse var vi hos barnläkaren igen. Emily är fortfarande inte helt frisk men hon är bättre. Luftrörskatarr är inte att leka med kan jag säga så här i efterhand. Och inte heller tyska envisa barnläkare. Vi går till ett kontor med två läkare och vi har varit hos båda två. E. hade ju ofta problem med bronkit i USA och då fick hon andas in medicinen och det gick för det mesta bort snabbt. Nu påstår ju vår barnläkare att hon är för envis för att använda apparaten, att det är gammeldags osv. Och han hade mage att fråga om hon var sjuk igen. IGEN?? Nej. fortfarande. Och då smällde det. Satan i atan vad jag blev arg. Nej, hon är sjuk fortfarande och det fungerar inte med apparaten HÄR för att någon sköterska som inte ens säger hej bara trycker upp masken i hennes ansikte och det tycker hon naturligtvis inte om. Och JA, vi vet att masken måste hållas nära ansiktet för att ha någon verkan. Dessutom fick vi inget friskintyg för dagis eftersom det rasslar till lite när E. andas. "Hon är ju alldeles för sjuk!"

Efter mitt lilla utbrott förra veckan så var det dags för återbesök imorse och då var vi hos den andra läkaren. "Hon måste bara hosta så att slemmet försvinner" sa barnläkaren. Och sen fick vi snabbt ett friskintyg.  Jo, hon han tala om för Emily att hon var för högljudd när hon babblade. Jag är så less. På olika information. På tyska otrevliga barnläkare. På barnläkare som inte tycker om barn. Tacka gudarna att det inte finns vårdcentraler i det här landet utan man kan gå till vilken läkare som helst och även byta när som helst. Så nu gör vi det.

Hann även med en sväng till kardiologen med Olivia. Hon hade flera hål i hjärtat när hon föddes och nu är ett kvar. Jag kunde i och för sig ha svurit på att när vi var där sist så sa läkaren att hålet var borta men nu är det där i alla fall. Tyvärr så är Olivia jätteförkyld så läkaren kunde inte riktigt se och höra så mycket på kontrollen men vi ska tillbaka om 6 månader på rutinkontroll igen. Allt väl! Om det är något jag lärt mig i livet så är det att allt löser sig!!

Nu - helg!

Dagis, föräldraledighet...

Det här med dagis, föräldraledighet och jobb är något som jag funderat mycket på den senaste tiden. Jag har alltid varit förespråkare av dagis och att man ska jobba. Jo, nog är jag fortfarande det men kanske jag är lite överbeskyddande men attan vad det är svårt att lämna på dagis. Jag skulle helst vilja installera en liten kamera så jag kan kolla vad som händer härifrån på jobbet. Någon sa en gång till mig att de inte ville att staten skulle uppfostra barnen och därför stannade hemma med barnen. Nu går ju Emily på ett privat dagis som vi valt så jag kan ju inte direkt säga att jag överlämnar uppfostran åt staten och jag tror inte att dagis nu kommer att ta över barnuppfostran helt. Allvarligt, jag tror att Emily har det bra mycket roligare med andra barn än hemma med mig.

Tyskland är ju inte direkt ett modernt land när det gäller barnomsorg och föräldraledighet. Folk tittar på mig som jag inte vore klok när jag säger att lilltösen på fyra månader är hemma med pappa. Papporna här tar på sin höjd högst 2 månaders föräldraledighet och är då hemma med mamman. Jag har hittills inte träffat någon pappa som har varit riktigt pappaledig här. men jag kan säga att de flesta män jag jobbar med har fruar som inte jobbar. Och det var riktigt skit redan jag innan jag hade barn. Tyskar tycker ju om att jobba, innan jag var mammaledig så var en normal arbetsdag runt tio timmar och det var inget som man klagade över. 12-timmars dagar var desto drygare. Och det var omöjligt att kunna jobba lika mycket med karlarna som hade familj och hemmafru. De hade ju liksom full service. Jag var ju tvungen att antingen handla eller fara om kemtvätten, eller så lagade jag mat och Gavin fixade ärendena. Skitdrygt. Och nu när vi har barn så är det helt omöjligt att hålla samma takt. Och det gäller att inte visa att man halkar efter. Jag har fått frågan om jag jobbar heltid hundra gånger bara den här veckan. Nej, men jag jobbar 4 dagar i veckan säger jag då. För jag vet, jobbar du 6 timmar om dagen så är ingen intresserad av dig och du klassas som mamma utan karriär så att säga. Så nu sitter jag med telefonkonferenser kl. 6.30 på morgonen och på lediga dagar så att ingen klagar när jag är sen på grund av dagis, barnläkare och annat som kommer emellan. Jo, karusellen Clarke snurrar på allt snabbare kan jag säga.

Gavins chef å andra sidan, satte i halsen när han sa att han skulle vara borta i 9 månader. Han är i och för sig på jobbet 2 dagar i veckan men det där med 9 månader var svårtsmält. Snart får han en kalldusch när han, maken, börjar märka att han är den enda pappan på lekplatsen, på bebissimmet osv. Ojoj. Även fast han helt klart tycker att det är en oförglömlig tid och verkligen njuter av att vara hemma med tjejerna så kommer det nog bli rätt så ensamt.

En kompis till mig  frågade hur jag hinner med allt nu, jobb, barn...jaaa, men varför får bara jag och andra tjejer den här frågan? Jag får energi från jobbet och det var så himla mycket jobbigare att vara hemma och plocka undan saker och leka och laga mat hela dagarna.  Hinner dessutom att gå på toa och äta lunch ENSAM :) Allvarligt, vi har alltid delat på allt hemma, förutom ekonomin, inte är allt 100% lika och vi har inte delat på allt för jämställdhetens skull utan jag kan t.ex. erkänna att Gavin är nog bättre på att tvätta än mig så han sköter tvätten men jag tycker att det är kul att laga mat så därför fixar jag middagen. Så det är förvisso lite stressigt nu och då men inte mer än när jag inte jobbade. Helt rätt beslut att börja jobba igen.

Det enda som stressar just nu är att jobbet bombarderar mig med information om pension - nu fattas ju två år då jag var mammaledig. Vill jag betala in klumpsumma? Vill jag betala in mer nästa år? Yep, back to reality, väldigt snabbt kan jag säga.

Tillbaka på jobbet

Jaha så var det dags. Tillbaka på jobbet. Mycket och inget har hänt. Lite av ett antiklimax, faktiskt.

Den här utsikten har jag numera från kontoret. Dessvärre har jag ett kontor i ett kontor. Man måste gå igenom ett annat kontor för att hitta mig. Förmodar att det blir få besök.

 

Solen skiner sällan där jag jobbar.  Det är liksom inte bar moln där uppe. 

Den här veckan är lite körig. Var ju tvungen att börja om med inskolningen så du fixar jag det på morgonen innan jobbet, sen blir det jobb och sen försöker jag hinna hem innan fem, dööötrött, för att käka med tjejerna. Ska nog få in lite rutin här med, och jag börjar få mer och mer att göra. Men det känns liksom, var det detta jag saknade?

Bröllop

Nu är vi hemma igen, tack och lov. Vilken vecka det var. Vi var på bröllop utanför Liverpool, i Peckforton Castle.Vilket slott!  Det var ett av de finaste bröllopen jag varit på om man tänker miljö och detaljer.
Jag missade själva vigseln, Olivia skrek och jag var tvungen att gå ut. Jag såg bara ugglan som flög med ringarna. Vi missade även första dansen eftersom hela familjen Clarke låg och sov redan. Helt däckade. Men däremellan hade vi trevligt. Jag hade lyckats klämma in mig i den enda klänning som jag hade som var amningsvänlig. Hann inte riktigt platta håret och sminket var väl sådär så särskilt flott kände jag mig inte. Definitivt inte senare på eftermiddagen när jag hade lite spyfläckar här och där på axlarna:)

Engelska bröllop är ju lite roliga att vara på, klädseln är ju liksom så engelsk! Alla har superhöga klackar, jätteeleganta klänningar och ...hattar! Det kändes nästan lite som Downton Abbey hehe. Nu är det ju även så att i norra England så är man i genomsnitt lite knubbigare än vad man kanske är i Tyskland eller Sverige, så fast jag har runt 10-15 kg övervikt så kände jag mig rätt så nätt ändå. Inte illa!

Maten på engelska bröllop är alltid samma: roast dinner. Jag förstår inte varför de envisas med det. Som om de inte får nog av det varje söndag och vid jul.  Alltså ett par skivor rostbiff, potatis, kokta grönsaker, yorkshire pudding och brun sås. De har ju inga svårigheter med att bestämma menyn i alla fall.

Hur som helst, det var inte så avslappnande att gå på bröllop med två under två som jag brukar säga. Förhoppningsvis blir det inga fler bröllop inom de närmsta åren.

Wedding

We're currently in England for a wedding at Peckforton Castle about an hour south of Liverpool.

Weather has been fantastic, unfortunately E has had a temperature all weekend.

Sjukstugan

Det är lite tyst på bloggen och det beror givetvis på att vi fortfarande är sjuka. Förra veckan hann vi med magsjuka, nu är det influensan. Det med dagis kanske inte var så bra idé trots allt.

I helgen hann jag i alla fall med en sväng till frissan. Det var väl inte sådär jättekul att sitta där och snörvla men vi ska ju på bröllop i Liverpool på lördag så jag hade inget val. Som tur är har jag hittat min gamla frisör som jag hade på Toni&Guy, han jobbar numera på ett annat ställe men jag är så nöjd med honom. Han vet verkligen vad han gör när han ska göra slingor och jag har aldrig blivit missnöjd så jag är mer än nöjd. Har numera hans mobilnummer så jag kan ringa honom direkt om han nu skulle byta salong igen.

Mindre nöjd var jag med tjejen som noppade och vaxade mina ögonbryn på Senzera härom dagen. Inte bara för att hon halverade mina ögonbryn, även skinnet fick sig ett par nyp och jag och ett par inte så fina märken.

Vi skippar förefotot, där ser jag verkligen snorig och sjuk ut.

Helgen som varit

Vi hade en väldigt lugn helg, eller nja, helgerna är väl aldrig lugna men det var i alla fall en helg utan planer. Fick ju ställa in en del eftersom Emily har luftrörsinflammation. Typ den fjärde sen hon föddes.

I lördags städade vi nog nästan hela dagen, och ändå ser det ut som en bomb precis har exploderat. Tur att man inte är pedant! Igår drog vi en sväng till IKEA - de hade öppet i tre timmar och gav 10% rabatt om man handlade för över 100 EUR. Ni kan ju tänka er hur mycket folk som var där. Allt annat var ju stängt så det var ju knökfullt. Sen för att göra besöket extra lyckat fick Emily ett utbrott när hon inte fick springa omkring och dra i allt längre, hon skrek, grät, sparkade och slängde sig hit och dit. Jag var helt slut efteråt och både jag och tjejerna tog en tupplur i bilen när jag hade parkerat här hemma utanför huset. Min superplan misslyckades för första gången. Vi brukar alltid gå till restaurangen först så Emily får leka av sig i lekhörnan, sen brukar allt gå som smort, men icke, vi kom bara till gardinavdelningen och hon kunde inte hålla sig längre.

I lördags gjorde jag min första hummus, åh vad det blev gott. Jag vet inte varför det tagit så lång tid för svårt är det ju inte. Men det är knepigt att hitta kikärter på mataffärerna här, konstigt nog. Tyskland, och framför allt Köln har en stor turkisk befolkning men när man handlar här kan man lätt tro att det bara bor tyskar i Tyskland. Det är svårt att hitta allt som inte är traditionellt tyskt. När jag flyttade hit 1994 var det till och med svårt att hitta rostat bröd på affärerna!  Nu har mataffären runt hörnet en pytteliten turkisk hörna sedan några veckor tillbaka och vad ser jag om inte en jätteburk med kikärtor och en lite mindre tahini. Så nu har vi ätit hummus i dagarna tre. Det sista klämde jag nämligen i mig till lunch med några gurkskivor. I USA var jag lite latare och köpte hummus på Whole foods, men den var ju god i alla fall, den som de gjorde själva i butiken.

Igår sändes första avsnittet på Downton Abbey i England, nu ska jag söka på nätet om jag hittar det så vi har något att se framemot ikväll! Tjejerna sover fortfarande och förhoppningsvis sover de lite till:)

Sjuka igen...

Jaaaa, efter ett andra försök med inskolningen på dagis så är Emily sjukare och det var bara att ta och gå till farbror doktorn som sa att hon ska kurera sig hemma. Så nu blir det inget mer dagis denna vecka. Vet inte varför läkaren blandar ihop bronchiolitis och bronchitis hela tiden. I CA surrade läkarna hela tiden om det förstnämnda, här och bronchitis. Fick med oss en massa mediciner i alla fall- helt andra än vad vi brukade få i USA av barnläkaren - och varför tycker de egentligen om att trycka upp tabletter i baken här? Nu lyckades jag äntligen få flytande istället men nog hann han skriva ut ett till recept på några tabletter som ska upp där bak. Typiskt tyskt kanske? Saknar vår amerikanska barnläkare så himla mycket. Hon pratade med Emily..och skämtade och det gjorde även sköterskorna. Här sker allt i det tysta.

Hann även med Olivias tremånaders kontroll. Stolta 5 kg och 60 cm har hon hunnit bli. Fick även tre sprutor. Jag är nog den blödigaste mamman som finns för tårarna rann som vanligt.

G. sa i bilen på vägen hem att vi borde ha kämpat mer för att stanna i USA, och helt klart har han rätt. Känns som en lång uppförsbacke just nu. Regnet hjälper inte heller (det regnar flera gånger om dagen, varje dag). Känns som om det kommer att bli en lång höst med många funderingar om framtiden. Jag vet inte vad som är mest irriterande just nu men  låt mig ge en försmak; griniga barnläkare, sura tyskar, trist väder, strulig inskolning på dagis, borttappade vinterkläder och element som inte vill bli varma. Glömde nämna barn som inte vill sova på kvällen. Kom igen fredag, kom lite snabbare den här veckan, jag håller inte ut:)

Veckan som gått - snabbt och kort

Ibland känns det som om det är måndag när jag går och lägger mig och fredag när jag vaknar. Tiden bara flyger iväg. Känns som en pausknapp skulle behövas ibland.

• Vågade mig ner på stan häromdagen med båda tjejerna. Jag måste erkänna att jag inte har en blekaste aning vilka vinterkläder de behöver och jag köpte först 6 (SEX) par skor till Emily. Var tvungen att fundera lite hemma vad som egentligen behövdes. Puh. Nästa uppdrag blir jackor.

• Inskolningen på dagis fortsätter. Lite trögt och långsamt. Känns lite som om den unga personalen behöver en spark i baken eller lite utbildning. Det var sommarfest i fredags. Kul att träffa några andra föräldrar. De flesta barn verkar vara trespråkiga och väldigt många  var lite "otyska" föräldrar, dvs. de var öppna och trevliga och kunde bra engelska.  En del snobbar vars barn sprang omkring i burberry och mammorna i pradaskor. Summasummarum, vi får vänta och se om dagiset är värt pengarna.

• Igår var det premiär för Emilys gymnastikklass. Varje lördag ska hon gå på gympa. Igår lyckades hon hoppa in i en annan pojke efter 5 min och slå huvudet. Vi ska gå till en mindre klass nästa vecka. Förhoppningsvis mindre skadorisk haha.  Finns inte sååå mycket utbud här men det här påminner lite om Gymboree i USA men med mer gymnastik och mindre sång. G. var i alla fall nöjd, mammorna pratade med honom, läraren kunde engelska och majoriteten av föräldrarna var pappor. Kanske får lite egentid på lördagmorgnarna framöver då om G. går dit med Emily.

• Imorse var det barnkalas som gällde. Och det på en någon ohuman tid som kl.9.30!  Man är ju liksom slut hela dagen efteråt. Inte bara för att man står under duschen vid halv åttatiden  utan det tar på krafterna att ha si sådär 10 2-åringar som springer runt en. Herregud, den ene kladdigare än den andre. Tycker det är nog jobbigt när Emily kommer och ska ta på en efter att ha ätit något kladdigt och så kommer andra barn och ska ta på en och visa och ha sig.

• Våra favoritserier har börjat komma igång. Inte för att jag har tid egentligen att se på något men nu laddar jag ner från nätet, för över dem på iPaden och kan på så vis även kolla i sängen och jag råkar vara vaken, mycket praktiskt. Sons of Anarchy startade den här veckan. Hell on wheels är en annan favorit. Homeland är på G. Äntligen något som gör hösten lite positivare. Har lite svårt att förstå att vi ska ha sånt här väder i typ 9 månader till. Regn. Varje dag mer eller mindre. 

•  Graviditetskilona försvinner rätt så smidigt den här gången. 22 kilo är borta. 15 to go. Nu måste jag erkänna att 7 till kom från graviditeten, resterande 8 smög sig på just innan jag blev gravid. Men bort ska dem.  Börjar bli skapligt less på leggings.

Kindergarden...

...and we´re home, sick! The first two days went really well - Emily refused to leave so we stayed longer than planned. So proud of her. On her first day she just walked in to the other 12 children, said hello and started playing with them. I had to carry her, kicking and screaming, out of the kindergarden back to the car on both days. Unfortunately we  must have picked up a cold there...both girls and I are down with a cold. Boooh! I know we can expect to get sick more often, but hello, after two days?!

We are going back tomorrow again. The only thing I don´t like about it, is that many of the teachers are very young. I would have preferred if they had children of their own as well so they could relate. Emily e.g. is sometimes afraid of men. Now one of her teachers (there are 14 children in her group and 4 teachers, two which are German, and two English native speakers) is a young guy. I have told the teachers repeatedly that she needs to approach him, not vice versa. They keep forgetting and she of course panics. Small things like that annoy me. So I guess I will continue to stay with her there until this problem has been solved. This coming Friday there is a "Summer party" (which most likely will take place in the rain...), it will be nice to meet some other parents there.

Tillbaka i Köln

Välkommen till bloggen igen. Och till karusellen Clarke som bara snurrar på. Allt snabbare tycker jag.

Nu är vi tillbaka på ruta ett igen. Precis när vi hade bestämt oss, vår framtid skulle nog vara i USA och inte i Tyskland, ja då blev ju allt tvärtom. Men det är bara att gilla läget, men oj vad vi saknar Kalifornien.

Jag skulle nog säga att livskvaliteten var nog lite bättre i CA, även om arbetslivet är ett snäpp bättre här. Tryggare i alla fall. Kände ett inre lugn i CA som jag inte alls känner av här. Helgerna kändes långa och att vi hann med mycket mer. Här tycker jag att allt är hektiskt. och vi hinner inte med något alls. Mycket naturligtvis pga. väder och öppettider. Söndagarna, ja då är ju allt stängt här så det gäller att få allt gjort under veckan och på lördagarna. Och här i Rondorf stänger alla små affärer, kiosker, apotek post etc över lunchen i 2 timmar! Jag blir vansinnig!! Det är då tjejerna sover och jag kan dra med dem i barnvagnen och få mycket uträttat. Men icke sa nicke.

Det är rätt så jobbigt att parkera i Köln, inte alla parkeringshus har plats för barnvagn i hissarna och det är inte alltid hissarna fungerar. Så det blir inte många turer ner på stan. I allmänhet hålls ett högre tempo här vilket inte alltid är dumt bör tilläggas. Jag kände ju ibland som om jag höll på att mögla bort i OC. Köra bil, ja det gör jag ju hellre här. Tyskar har ingen beslutsångest, de kör bara på.

Saknar Costco och mataffärerna otroligt mycket. Och Whole Foods naturligtvis. Tyskland ligger långt efter med utbudet i mataffärerna. Fast jag måste erkänna att ost och bröd här uppskattas verkligen. Härligt att kunna äta gott och färskt bröd igen och köpa ost utan att bli ruinerad!

Tyskar är ju inte direkt kända för sin kundservice och nej, inte är de särskilt vänliga mot "främlingar", alltså folk de inte känner. Oj oj oj vad irriterad jag kan bli. Vi har tur som har så genomtrevliga grannar och i byn där vi bor härskar lite av en bykänsla och samhörighet. Men tro inte att vänligheten sträcker sig så långt som att bilisterna stannar när man ska korsa vägen med barnvagn , nej då får man vänta i all evighet, även om jag står vid övergångsstället. Vi var verkligen bortskämda i CA.

Sen så saknar vi naturligtvis mexikansk mat. Mums mums säger jag bara. Det finns inte en vettig mexikansk restaurang här. Nej, det finns tusentals kebabställen och hur många turkar som helst men mexikaner är en bristvara.

De senaste två åren har jag haft otaliga för- och emotlistor i huvudet. Vad är bra med att  bo i USA och och i Europa osv, men när man då byter sida igen, ja då ändras de lite. Nu kan jag komma på saker som jag saknar men som jag inte direkt uppskattade just när jag hade dem. T.ex. Target. Eller möbelaffärer. Skulle ge mycket för Crate and Barrel eller West Elm just nu. Köln har inte så mycket att erbjuda just när det gäller möbler. De är om möjligt lite mörkare och dystrare här än i USA. Om nu någon trodde att det gick.
Men just nu behöver vi inte bestämma oss var vi vill bo i alla fall, vi kommer att vara kvar här i minst 2 år, utvärdera och sen kolla lite vilka möjligheter vi har. Jag tror vi är rätt så överens om att Tyskland är nog inte slutdestinationen.

Dagis

Den här veckan kommer att bli extra spännande. Den snurriga karusellen kommer förhoppningsvis att snurra lite saktare efter torsdag. Då börjar nämligen Emily på dagis. Jag hoppas innerligt att vi kommer att få in en liten rutin då, just nu tycker jag livet snurrar på lite väl snabbt och jag hinner inte med något. Noll socialt liv, allt handlar om den där timmen efter Emily har somnat och innan vi går och lägger oss. Olivia hänger liksom bara med just nu. Den där timmen som man har på sig att städa och röja lite här hemma, kolla fejan och läsa mejl, förhoppningsvis blogga lite, göra några översättningar och kanske kolla lite på TV.

Jag är otroligt irriterad över barnomsorgen här. Inte bara är det svårt att få en dagisplats, de kommunala dagisen har sådana minimala öppettider att man kan ju tro att de vill tvinga kvinnor att stanna hemma eller arbeta deltid. För så är det ju, ingen karl skulle ju kunna tänka sig att jobba deltid. Här i Rondorf där vi bor finns det 3 dagis; ett katolskt, ett protestantiskt, ett kommunalt och ett halvprivat. Gemensamt har de att inget är öppet längre än till kl 16. Bara det katolska har platser och en väntetid på mindre än ett år. Nej tack, det hoppar vi nog över. Så nu har jag hittar ett privat dagis som verkar helt ok och inte allt för dyrt. Det är ett tvåspråkigt dagis (engelska-tyska), montessoriinriktat, de är mycket utomhus, har skogsdag en gång i veckan, yoga, dans, och flexibla öppettider, kl. 7-18. Emily ska gå 3 dagar i veckan, 6 timmar varje dag. det blir en kostnad på EUR 550 per månad. Anmälningsavgiften ligger på EUR 500. Puh. Nu har vi turen att vi har råd med detta men jag är så otroligt irriterad på den tyska barnomsorgen att jag håller på att smälla av just nu. Den dagen båda barnen ska gå heltid vill jag inte ens tänka på just nu. Vi försöker lösa det så här just nu; jag jobbar från och med oktober måndag till torsdag, onsdagar har jag home office. Gavin kommer då att jobba onsdagar och fredagar. Onsdagar kommer jag att ha barnvakt åt Emily är hemma i några timmar så att jag faktiskt kan jobba. Men vi kan käka lunch i hop och ta det lite lugnare på morgonen. Så här kommer vi att köra fram till den 15 juli nästa år. Då kommer maken att jobba 4 eller 5 dagar per vecka igen. Bäst vore att vi båda kör 4 dagar och kan vara hemma med barnen 1 dag var.

Lite gruvar jag att börja arbeta igen men efter att ha varit hemma i två år så får det räcka nu. Det bästa är att vi har möjlighet att jobba båda två, det är rätt tungt att vara hemma med två barn eller att vara hemma överhuvudtaget, så därför bestämde vi oss att dela upp det. Vi får minimal ersättning för föräldraledigheten för Olivia eftersom Gavins inkomst i USA inte räknas och jag inte hade någon förra året. Sen blir det dagis för Emily eftersom ingen har riktigt roligt här hemma just nu, Emily vill leka och leva rövare medan jag sitter och ammar. Och Olivia blir grinig när jag inte kan pyssla om henne eftersom storasyster också vill ha uppmärksamhet. Och jag försöker hålla koll på karusellen Clarke så mycket det går. Ibland undrar man ju, herregid vad tänkte jag på när jag ville ha två barn så tätt in på?