Karneval & St. Martins

Igår var det den 11 november - startskottet för karnevalen! Köln är karnevalens mecka, här firas det som ingen annanstans. Gatukarnevalen sätter dock inte igång förrän i februari. Fram tills dess kör man med sk. Sitzungen, dvs. man kan köpa biljetter till dessa evenemang. Man sitter i stora salar med långa bord, utklädda. Det finns damsitzungen, herrsitzungen, för barn och sen gemensamma (inga barn dock). Gemensammt för dessa är att det är ett program med olika karnevalsband, massa stand up comedians och olika dansgrupper. Jag jobbade under många år och serverade på ett ställe som anordnade karnevalsevenemangen. Här dricks det mycket, framför allt kölsch, Kölns egna öl och stämningen är alltid på topp. Det finns olika karnevalsföreningar och de brukar ordna sina egna evenemang varje helg fram tills gatukarnevalen sätter igång. Det finns även snappssöndagar, sk. Frühschuppen, där karnevalsföreningens medlemmar träffas tidigt på söndagen för att dricka snapps och massor i öl. Betalar gör då en som valts till prins för det året.

Men igår var det den 11, och precis kl. tio över elva så samlas man på torget i gamla stan och startskottet går. Alla utklädda naturligtvis!

Igår var det även St. Martins här. Innan vi hade barn så var det nog ingenting som vi bryddes om men nu var det ju ett litet St. Martinståg på Emilys dagis. Själva St. Martin var en helig, han begravdes den 11 november år 397 och man firar denna dag till hans minne. Här äter man både Martinsgås i november och alla dagis och skolor firar denna dag. På E. dagis så samlades vi runt den öppna elden ute på gården, de sjöngs några St. Martins-sånger och sen gick man ett varv runt dagiset i mörkret med ljuslyktorna som barnen gjort själva. Naturligtvis fanns det glögg och massa att äta:) Kom ihåg, tyskar ÄLSKAR att äta och dricka, kanske ännu mer än amerikanerna. Det kom även en utklädd St. Martin på en häst och sen fick alla barn en Weckmann som belöning

Innan tåget var jag nära ett litet sammanbrott. Man måste nämligen själv köpa en liten plaststav som säljs här på affärerna som lyktan ska hänga på. En timme innan tåget upptäckte jag att man var tvungen att köpa batterier separat. Jag såg framför mig hur Emily skulle vara enda barnet med en lykta som inte lyser...Vilken usel mamma! Hittade dock två batterier men det tog bara 5 minuter innan Emily hade hoppat på staven i en vattenpöl så den fungerade ändå inte.