Bröllop

Nu är vi hemma igen, tack och lov. Vilken vecka det var. Vi var på bröllop utanför Liverpool, i Peckforton Castle.Vilket slott!  Det var ett av de finaste bröllopen jag varit på om man tänker miljö och detaljer.
Jag missade själva vigseln, Olivia skrek och jag var tvungen att gå ut. Jag såg bara ugglan som flög med ringarna. Vi missade även första dansen eftersom hela familjen Clarke låg och sov redan. Helt däckade. Men däremellan hade vi trevligt. Jag hade lyckats klämma in mig i den enda klänning som jag hade som var amningsvänlig. Hann inte riktigt platta håret och sminket var väl sådär så särskilt flott kände jag mig inte. Definitivt inte senare på eftermiddagen när jag hade lite spyfläckar här och där på axlarna:)

Engelska bröllop är ju lite roliga att vara på, klädseln är ju liksom så engelsk! Alla har superhöga klackar, jätteeleganta klänningar och ...hattar! Det kändes nästan lite som Downton Abbey hehe. Nu är det ju även så att i norra England så är man i genomsnitt lite knubbigare än vad man kanske är i Tyskland eller Sverige, så fast jag har runt 10-15 kg övervikt så kände jag mig rätt så nätt ändå. Inte illa!

Maten på engelska bröllop är alltid samma: roast dinner. Jag förstår inte varför de envisas med det. Som om de inte får nog av det varje söndag och vid jul.  Alltså ett par skivor rostbiff, potatis, kokta grönsaker, yorkshire pudding och brun sås. De har ju inga svårigheter med att bestämma menyn i alla fall.

Hur som helst, det var inte så avslappnande att gå på bröllop med två under två som jag brukar säga. Förhoppningsvis blir det inga fler bröllop inom de närmsta åren.