Dagis

Den här veckan kommer att bli extra spännande. Den snurriga karusellen kommer förhoppningsvis att snurra lite saktare efter torsdag. Då börjar nämligen Emily på dagis. Jag hoppas innerligt att vi kommer att få in en liten rutin då, just nu tycker jag livet snurrar på lite väl snabbt och jag hinner inte med något. Noll socialt liv, allt handlar om den där timmen efter Emily har somnat och innan vi går och lägger oss. Olivia hänger liksom bara med just nu. Den där timmen som man har på sig att städa och röja lite här hemma, kolla fejan och läsa mejl, förhoppningsvis blogga lite, göra några översättningar och kanske kolla lite på TV.

Jag är otroligt irriterad över barnomsorgen här. Inte bara är det svårt att få en dagisplats, de kommunala dagisen har sådana minimala öppettider att man kan ju tro att de vill tvinga kvinnor att stanna hemma eller arbeta deltid. För så är det ju, ingen karl skulle ju kunna tänka sig att jobba deltid. Här i Rondorf där vi bor finns det 3 dagis; ett katolskt, ett protestantiskt, ett kommunalt och ett halvprivat. Gemensamt har de att inget är öppet längre än till kl 16. Bara det katolska har platser och en väntetid på mindre än ett år. Nej tack, det hoppar vi nog över. Så nu har jag hittar ett privat dagis som verkar helt ok och inte allt för dyrt. Det är ett tvåspråkigt dagis (engelska-tyska), montessoriinriktat, de är mycket utomhus, har skogsdag en gång i veckan, yoga, dans, och flexibla öppettider, kl. 7-18. Emily ska gå 3 dagar i veckan, 6 timmar varje dag. det blir en kostnad på EUR 550 per månad. Anmälningsavgiften ligger på EUR 500. Puh. Nu har vi turen att vi har råd med detta men jag är så otroligt irriterad på den tyska barnomsorgen att jag håller på att smälla av just nu. Den dagen båda barnen ska gå heltid vill jag inte ens tänka på just nu. Vi försöker lösa det så här just nu; jag jobbar från och med oktober måndag till torsdag, onsdagar har jag home office. Gavin kommer då att jobba onsdagar och fredagar. Onsdagar kommer jag att ha barnvakt åt Emily är hemma i några timmar så att jag faktiskt kan jobba. Men vi kan käka lunch i hop och ta det lite lugnare på morgonen. Så här kommer vi att köra fram till den 15 juli nästa år. Då kommer maken att jobba 4 eller 5 dagar per vecka igen. Bäst vore att vi båda kör 4 dagar och kan vara hemma med barnen 1 dag var.

Lite gruvar jag att börja arbeta igen men efter att ha varit hemma i två år så får det räcka nu. Det bästa är att vi har möjlighet att jobba båda två, det är rätt tungt att vara hemma med två barn eller att vara hemma överhuvudtaget, så därför bestämde vi oss att dela upp det. Vi får minimal ersättning för föräldraledigheten för Olivia eftersom Gavins inkomst i USA inte räknas och jag inte hade någon förra året. Sen blir det dagis för Emily eftersom ingen har riktigt roligt här hemma just nu, Emily vill leka och leva rövare medan jag sitter och ammar. Och Olivia blir grinig när jag inte kan pyssla om henne eftersom storasyster också vill ha uppmärksamhet. Och jag försöker hålla koll på karusellen Clarke så mycket det går. Ibland undrar man ju, herregid vad tänkte jag på när jag ville ha två barn så tätt in på?