Imorse var vi hos barnläkaren igen. Emily är fortfarande inte helt frisk men hon är bättre. Luftrörskatarr är inte att leka med kan jag säga så här i efterhand. Och inte heller tyska envisa barnläkare. Vi går till ett kontor med två läkare och vi har varit hos båda två. E. hade ju ofta problem med bronkit i USA och då fick hon andas in medicinen och det gick för det mesta bort snabbt. Nu påstår ju vår barnläkare att hon är för envis för att använda apparaten, att det är gammeldags osv. Och han hade mage att fråga om hon var sjuk igen. IGEN?? Nej. fortfarande. Och då smällde det. Satan i atan vad jag blev arg. Nej, hon är sjuk fortfarande och det fungerar inte med apparaten HÄR för att någon sköterska som inte ens säger hej bara trycker upp masken i hennes ansikte och det tycker hon naturligtvis inte om. Och JA, vi vet att masken måste hållas nära ansiktet för att ha någon verkan. Dessutom fick vi inget friskintyg för dagis eftersom det rasslar till lite när E. andas. "Hon är ju alldeles för sjuk!"
Efter mitt lilla utbrott förra veckan så var det dags för återbesök imorse och då var vi hos den andra läkaren. "Hon måste bara hosta så att slemmet försvinner" sa barnläkaren. Och sen fick vi snabbt ett friskintyg. Jo, hon han tala om för Emily att hon var för högljudd när hon babblade. Jag är så less. På olika information. På tyska otrevliga barnläkare. På barnläkare som inte tycker om barn. Tacka gudarna att det inte finns vårdcentraler i det här landet utan man kan gå till vilken läkare som helst och även byta när som helst. Så nu gör vi det.
Hann även med en sväng till kardiologen med Olivia. Hon hade flera hål i hjärtat när hon föddes och nu är ett kvar. Jag kunde i och för sig ha svurit på att när vi var där sist så sa läkaren att hålet var borta men nu är det där i alla fall. Tyvärr så är Olivia jätteförkyld så läkaren kunde inte riktigt se och höra så mycket på kontrollen men vi ska tillbaka om 6 månader på rutinkontroll igen. Allt väl! Om det är något jag lärt mig i livet så är det att allt löser sig!!
Nu - helg!
Friday, October 25, 2013
Thursday, October 24, 2013
Dagis, föräldraledighet...
Det här med dagis, föräldraledighet och jobb är något som jag funderat mycket på den senaste tiden. Jag har alltid varit förespråkare av dagis och att man ska jobba. Jo, nog är jag fortfarande det men kanske jag är lite överbeskyddande men attan vad det är svårt att lämna på dagis. Jag skulle helst vilja installera en liten kamera så jag kan kolla vad som händer härifrån på jobbet. Någon sa en gång till mig att de inte ville att staten skulle uppfostra barnen och därför stannade hemma med barnen. Nu går ju Emily på ett privat dagis som vi valt så jag kan ju inte direkt säga att jag överlämnar uppfostran åt staten och jag tror inte att dagis nu kommer att ta över barnuppfostran helt. Allvarligt, jag tror att Emily har det bra mycket roligare med andra barn än hemma med mig.
Tyskland är ju inte direkt ett modernt land när det gäller barnomsorg och föräldraledighet. Folk tittar på mig som jag inte vore klok när jag säger att lilltösen på fyra månader är hemma med pappa. Papporna här tar på sin höjd högst 2 månaders föräldraledighet och är då hemma med mamman. Jag har hittills inte träffat någon pappa som har varit riktigt pappaledig här. men jag kan säga att de flesta män jag jobbar med har fruar som inte jobbar. Och det var riktigt skit redan jag innan jag hade barn. Tyskar tycker ju om att jobba, innan jag var mammaledig så var en normal arbetsdag runt tio timmar och det var inget som man klagade över. 12-timmars dagar var desto drygare. Och det var omöjligt att kunna jobba lika mycket med karlarna som hade familj och hemmafru. De hade ju liksom full service. Jag var ju tvungen att antingen handla eller fara om kemtvätten, eller så lagade jag mat och Gavin fixade ärendena. Skitdrygt. Och nu när vi har barn så är det helt omöjligt att hålla samma takt. Och det gäller att inte visa att man halkar efter. Jag har fått frågan om jag jobbar heltid hundra gånger bara den här veckan. Nej, men jag jobbar 4 dagar i veckan säger jag då. För jag vet, jobbar du 6 timmar om dagen så är ingen intresserad av dig och du klassas som mamma utan karriär så att säga. Så nu sitter jag med telefonkonferenser kl. 6.30 på morgonen och på lediga dagar så att ingen klagar när jag är sen på grund av dagis, barnläkare och annat som kommer emellan. Jo, karusellen Clarke snurrar på allt snabbare kan jag säga.
Gavins chef å andra sidan, satte i halsen när han sa att han skulle vara borta i 9 månader. Han är i och för sig på jobbet 2 dagar i veckan men det där med 9 månader var svårtsmält. Snart får han en kalldusch när han, maken, börjar märka att han är den enda pappan på lekplatsen, på bebissimmet osv. Ojoj. Även fast han helt klart tycker att det är en oförglömlig tid och verkligen njuter av att vara hemma med tjejerna så kommer det nog bli rätt så ensamt.
En kompis till mig frågade hur jag hinner med allt nu, jobb, barn...jaaa, men varför får bara jag och andra tjejer den här frågan? Jag får energi från jobbet och det var så himla mycket jobbigare att vara hemma och plocka undan saker och leka och laga mat hela dagarna. Hinner dessutom att gå på toa och äta lunch ENSAM :) Allvarligt, vi har alltid delat på allt hemma, förutom ekonomin, inte är allt 100% lika och vi har inte delat på allt för jämställdhetens skull utan jag kan t.ex. erkänna att Gavin är nog bättre på att tvätta än mig så han sköter tvätten men jag tycker att det är kul att laga mat så därför fixar jag middagen. Så det är förvisso lite stressigt nu och då men inte mer än när jag inte jobbade. Helt rätt beslut att börja jobba igen.
Det enda som stressar just nu är att jobbet bombarderar mig med information om pension - nu fattas ju två år då jag var mammaledig. Vill jag betala in klumpsumma? Vill jag betala in mer nästa år? Yep, back to reality, väldigt snabbt kan jag säga.
Tyskland är ju inte direkt ett modernt land när det gäller barnomsorg och föräldraledighet. Folk tittar på mig som jag inte vore klok när jag säger att lilltösen på fyra månader är hemma med pappa. Papporna här tar på sin höjd högst 2 månaders föräldraledighet och är då hemma med mamman. Jag har hittills inte träffat någon pappa som har varit riktigt pappaledig här. men jag kan säga att de flesta män jag jobbar med har fruar som inte jobbar. Och det var riktigt skit redan jag innan jag hade barn. Tyskar tycker ju om att jobba, innan jag var mammaledig så var en normal arbetsdag runt tio timmar och det var inget som man klagade över. 12-timmars dagar var desto drygare. Och det var omöjligt att kunna jobba lika mycket med karlarna som hade familj och hemmafru. De hade ju liksom full service. Jag var ju tvungen att antingen handla eller fara om kemtvätten, eller så lagade jag mat och Gavin fixade ärendena. Skitdrygt. Och nu när vi har barn så är det helt omöjligt att hålla samma takt. Och det gäller att inte visa att man halkar efter. Jag har fått frågan om jag jobbar heltid hundra gånger bara den här veckan. Nej, men jag jobbar 4 dagar i veckan säger jag då. För jag vet, jobbar du 6 timmar om dagen så är ingen intresserad av dig och du klassas som mamma utan karriär så att säga. Så nu sitter jag med telefonkonferenser kl. 6.30 på morgonen och på lediga dagar så att ingen klagar när jag är sen på grund av dagis, barnläkare och annat som kommer emellan. Jo, karusellen Clarke snurrar på allt snabbare kan jag säga.
Gavins chef å andra sidan, satte i halsen när han sa att han skulle vara borta i 9 månader. Han är i och för sig på jobbet 2 dagar i veckan men det där med 9 månader var svårtsmält. Snart får han en kalldusch när han, maken, börjar märka att han är den enda pappan på lekplatsen, på bebissimmet osv. Ojoj. Även fast han helt klart tycker att det är en oförglömlig tid och verkligen njuter av att vara hemma med tjejerna så kommer det nog bli rätt så ensamt.
En kompis till mig frågade hur jag hinner med allt nu, jobb, barn...jaaa, men varför får bara jag och andra tjejer den här frågan? Jag får energi från jobbet och det var så himla mycket jobbigare att vara hemma och plocka undan saker och leka och laga mat hela dagarna. Hinner dessutom att gå på toa och äta lunch ENSAM :) Allvarligt, vi har alltid delat på allt hemma, förutom ekonomin, inte är allt 100% lika och vi har inte delat på allt för jämställdhetens skull utan jag kan t.ex. erkänna att Gavin är nog bättre på att tvätta än mig så han sköter tvätten men jag tycker att det är kul att laga mat så därför fixar jag middagen. Så det är förvisso lite stressigt nu och då men inte mer än när jag inte jobbade. Helt rätt beslut att börja jobba igen.
Det enda som stressar just nu är att jobbet bombarderar mig med information om pension - nu fattas ju två år då jag var mammaledig. Vill jag betala in klumpsumma? Vill jag betala in mer nästa år? Yep, back to reality, väldigt snabbt kan jag säga.
Thursday, October 17, 2013
Tillbaka på jobbet
Jaha så var det dags. Tillbaka på jobbet. Mycket och inget har hänt. Lite av ett antiklimax, faktiskt.
Den här utsikten har jag numera från kontoret. Dessvärre har jag ett kontor i ett kontor. Man måste gå igenom ett annat kontor för att hitta mig. Förmodar att det blir få besök.
Den här utsikten har jag numera från kontoret. Dessvärre har jag ett kontor i ett kontor. Man måste gå igenom ett annat kontor för att hitta mig. Förmodar att det blir få besök.
Solen skiner sällan där jag jobbar. Det är liksom inte bar moln där uppe.
Den här veckan är lite körig. Var ju tvungen att börja om med inskolningen så du fixar jag det på morgonen innan jobbet, sen blir det jobb och sen försöker jag hinna hem innan fem, dööötrött, för att käka med tjejerna. Ska nog få in lite rutin här med, och jag börjar få mer och mer att göra. Men det känns liksom, var det detta jag saknade?
Monday, October 14, 2013
Bröllop
Nu är vi hemma igen, tack och lov. Vilken vecka det var. Vi var på bröllop utanför Liverpool, i Peckforton Castle.Vilket slott! Det var ett av de finaste bröllopen jag varit på om man tänker miljö och detaljer.
Jag missade själva vigseln, Olivia skrek och jag var tvungen att gå ut. Jag såg bara ugglan som flög med ringarna. Vi missade även första dansen eftersom hela familjen Clarke låg och sov redan. Helt däckade. Men däremellan hade vi trevligt. Jag hade lyckats klämma in mig i den enda klänning som jag hade som var amningsvänlig. Hann inte riktigt platta håret och sminket var väl sådär så särskilt flott kände jag mig inte. Definitivt inte senare på eftermiddagen när jag hade lite spyfläckar här och där på axlarna:)
Engelska bröllop är ju lite roliga att vara på, klädseln är ju liksom så engelsk! Alla har superhöga klackar, jätteeleganta klänningar och ...hattar! Det kändes nästan lite som Downton Abbey hehe. Nu är det ju även så att i norra England så är man i genomsnitt lite knubbigare än vad man kanske är i Tyskland eller Sverige, så fast jag har runt 10-15 kg övervikt så kände jag mig rätt så nätt ändå. Inte illa!
Maten på engelska bröllop är alltid samma: roast dinner. Jag förstår inte varför de envisas med det. Som om de inte får nog av det varje söndag och vid jul. Alltså ett par skivor rostbiff, potatis, kokta grönsaker, yorkshire pudding och brun sås. De har ju inga svårigheter med att bestämma menyn i alla fall.
Hur som helst, det var inte så avslappnande att gå på bröllop med två under två som jag brukar säga. Förhoppningsvis blir det inga fler bröllop inom de närmsta åren.
Jag missade själva vigseln, Olivia skrek och jag var tvungen att gå ut. Jag såg bara ugglan som flög med ringarna. Vi missade även första dansen eftersom hela familjen Clarke låg och sov redan. Helt däckade. Men däremellan hade vi trevligt. Jag hade lyckats klämma in mig i den enda klänning som jag hade som var amningsvänlig. Hann inte riktigt platta håret och sminket var väl sådär så särskilt flott kände jag mig inte. Definitivt inte senare på eftermiddagen när jag hade lite spyfläckar här och där på axlarna:)
Engelska bröllop är ju lite roliga att vara på, klädseln är ju liksom så engelsk! Alla har superhöga klackar, jätteeleganta klänningar och ...hattar! Det kändes nästan lite som Downton Abbey hehe. Nu är det ju även så att i norra England så är man i genomsnitt lite knubbigare än vad man kanske är i Tyskland eller Sverige, så fast jag har runt 10-15 kg övervikt så kände jag mig rätt så nätt ändå. Inte illa!
Maten på engelska bröllop är alltid samma: roast dinner. Jag förstår inte varför de envisas med det. Som om de inte får nog av det varje söndag och vid jul. Alltså ett par skivor rostbiff, potatis, kokta grönsaker, yorkshire pudding och brun sås. De har ju inga svårigheter med att bestämma menyn i alla fall.
Hur som helst, det var inte så avslappnande att gå på bröllop med två under två som jag brukar säga. Förhoppningsvis blir det inga fler bröllop inom de närmsta åren.
Friday, October 4, 2013
Wedding
Weather has been fantastic, unfortunately E has had a temperature all weekend.
Subscribe to:
Posts (Atom)